Ja, nu är det äntligen tid att förundras. I trädgårdslandet är nu sättpotatisen i jorden och en hel del fröer också. Är det någon som förstår hur det kan bli 10 nya potatisar av en enda? Och hur kan ett litet, litet oansenligt litet korn bli något vackert? Det är mysterium.
Att komma ihåg vad man sått och planterat blir dock ett betydligt mer lättknäckt mysterium om man markerar det. Potatissorterna markerar jag med pinnar som jag fått över när jag beskar buskar och träd på kolonin. Med en slöjdkniv har jag skurit till en “skrivyta”. Med hjälp av en vattenfast penna håller pinnen hela säsongen. Billigt, miljövänligt och enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar